Låt mig dela med dig

Skriver i senaste numret av Axess om AirBnB och sociala aspekter av delningsekonomin.

Sedan september har jag haft sex personer boende hemma host mig – satsar nu på att bli Superhost till januari! – och bott hos fyra personer. Först såg jag det mest som ett sätt att tjäna lite extra pengar/resa billigare. Två månader senare ser jag det nog mer som en livsstil 🙂

”Kanske kan man faktiskt hävda att detta har potential att bidra till att vi utnyttjar inte bara olika ekonomiska resurser bättre, utan också våra mänskliga resurser?”

Annonser

Fördelar med ratingsamhället

Bloggar på Arbetsmarknadsnytt om tjänster som AirBnB, Uber och TaskRabbit och hur de skapar förtroende mellan människor.

”En kanske ännu mer intressant aspekt är hur den ömsesidiga bedömningen faktiskt skapar incitament att göra något lite bättre. Jag anstränger mig mer att vara en trevlig gäst, när jag vet att det kommer att synas på min AirBnB-profil, än om jag bor ett hotell. Och jag anstränger mig mer att ha ett trevligt, välstädat hem om jag vet att någon kommer att bedöma just detta och att det påverkar min möjlighet att få fler betalande gäster.”

Kapitalism och delningsekonomin

”Så satt hon där, en nybliven trädgårdsintresserad farmor från Umeå, vid mitt frukostbord. Kvällen innan hade vi aldrig träffats. Men jag har en alldeles för stor lägenhet och hennes son en alldeles för liten. Åtminstone för att det skulle bli särskilt mycket plats över till farmor som i stället fick hyra mitt gästrum ett par nätter via sajten AirBnB.”

Skriver i Norrbottens-Kuriren om AirBnB delningsekonomin.

Två hörapparater, tack

I en ledare i Smålandsposten skriver jag  om en rapport från Globaliseringsrådet som pekar på möjligheterna för medicinteknik att bli en svensk exportbransch. Under förutsättning att vi i större utsträckning tillåts bli aktiva vårdkonsumenter, istället för passiva patienter. Precis som mobiltelefoner och annan ny teknik utvecklas snabbt tack vare kunder som är villiga att betala för nya, dyra modeller skulle medicintekniken bli bättre och billigare på en väl fungerande marknad.

Det är ett intressant perspektiv. Men den främsta anledningen till att vi måste våga titta på en model med sjukvårdsförsäkringar – offentligt och/eller privat finansierade – är för att möta en ökad efterfrågan på vård.

Om artikeln känns något hastigt avslutat beror det på att texten fick kapas för att få plats på sidan. Så här löd resten:

En tänkbar modell är en offentligfinansierade grundförsäkringar och privatfinansierade tilläggsförsäkringar.

Innebär då inte det att vissa inte kommer att få tillgång till mycket dyr vård? Antagligen. Men redan idag fattas beslut inom sjukvården på ekonomiska grunder. Har landstinget råd att sätta hörapparat på båda öronen eller att fortsätta en behandling med mycket kostsamma mediciner? Den typen av dilemman kommer att bli fler. Lösningen är att se till så att hörapparaterna kan bli både billigare och bättre. Och kanske mindre och snyggare. Precis som mobiltelefonerna.

Bristen på privat vård ökar ojämlikheten

Moderaterna ska prata mindre om privat vård och mer om ojämlikheten i vården, vill Filippa Reinfeldt, ansvarig för partiets arbetsgrupp för sjukvården.

Men den motsättning hon målar upp är falsk. Fakta är detta: Sverige är ett av de OECD-länder som har mest ojämlik vård. Det innebär enkelt uttryckt att rika har bättre möjligheter att få den vård de behöver än fattiga.

Detta är ett misslyckande. Men inte för den privata vården – inslaget av privata försäkringar är i ett internationellt perspektiv lågt – utan för den svenska skattefinansierade sjukvården. Det är den som skapar ojämlikheten. Den planekonomi som råder inom vården skapar långa köer. I en jämförelse mellan 31 länder europeiska länder hamnar de svenska köerna på plats 30, endast Lettland har sämre tillgänglighet.

Och det är just den dåliga tillgängligheten som missgynnar svaga grupper. Välutbildade personer med goda kontakter känner inte sällan en läkare som kan skriva ut en remiss eller ett recept eller så har de möjligheten att prata sig förbi kön. De som inte har det får snällt vänta. Stefan Fölster menar till och med att det finns fog för att prata om en sjukvårdens underklass.

Ett ökat inslag av privat vård skulle kunna ändra på detta. Om produktionen i större utsträckning sker privat ökar konkurrensen och därmed produktiviteten, vilket skett till exempel i det holländska systemet. Och om mer av privat finansiering accepteras talar mycket för att vården totalt sett kommer att få mera pengar. Inte minst för att de personer som annars skulle ha pratat sig förbi kön istället köper en privat försäkring.

Ojämlikheten i vården är ett problem. Men vill moderaterna lösa det bör man tvärtom intressera sig mer för privata lösningar.

Något som faktiskt Filippa Reinfeldt också själv hävdade så sent som för ett år sedan:

”De stora problemen inom sjukvården är tillgängligheten och de långa köerna. Istället för att misstänkliggöra privata alternativ måste vi finna vägar för att se till att de kan avlasta den offentliga vården och fylla ut de brister som finns.”

Läs också mitt reportage i senaste numret av Neo, Brödköer där. Vårdköer här.

Hellre kontanter än kontakter

Krönika, Sundsvalls tidning, februari 2009

stnulogo_107x72_jul1Kritikerna mot privata sjukvårdsförsäkringar menar att det minskar jämlikheten i vården. Men i själva verket är den svenska sjukvården redan väldigt ojämlik, till stor del beroende på långa köer vilket gör att människor väljer att utnyttja sina kontakter för att få vård snabbare. Den som har kontakter det vill säga. Den som vill ha en jämlik vård borde med andra ord oroa sig mer för köerna och kontakterna än för kontanterna.