Klimatet eller politiken hotet mot maten?

allehanda_logoKrönika, Tidningen Ångermanland, februari 2009
Är det klimatförändringarna som orsakar brist på mat eller politiska regleringar? Kanske orsakar oron för klimathotet större problem än klimathotet i sig?

Annonser

Regleringshotet

(publicerat på heimdalbloggen.wordpress.com)

Kollar just nu på Dokument utifrån om världens matproduktion. Det är många trådar, men det grundläggande budskapet är att klimathotet skapar svält i världen.

Och som sagt, programmet är lite rörigt, men lyssnar man noga får man bland annat höra:

– Problemet i Kina är att bönderna inte äger jorden, bara rätten att bruka den, och därför inte gör de investeringar som krävs för ett mer effektivt jordbruk.

– Höjda exportskatter i Argentina gör att det knappt är lönsamt för bönderna odla spannmål, vilket gör att bönderna slutar brukar jorden.

– Subventioner av biobränsle gör att grödor som kunde ha använts som livsmedel istället går till att driva bilar.

Och av detta drar man slutsatsen att… ”marknaden tycks alltså inte kunna lösa världens livsmedelskris”… och att problemet är klimatet. Som bevis för det har man klippt in foton av jorden från rymden. Allvarligt talat, det stora hotet är felaktig politik. Hade dokumentären varit hederlig hade det också varit den självklara slutsatsen av det som faktiskt sägs i programmet. Tyvärr är det just sådana här snedvridna dokumentärer som skapar utrymme för den reglerings- och subventionspolitik som är det grundläggande problemet.

Massiva satsningar lösningen?

(publicerat på heimdalbloggen.wordpress.com)
Om det pågår en uppvärmning av jorden som (delvis) är orsakad av människor, hur ska vi hantera det? PJ Anders Linder skriver om Thomas Friedmans nya bok där Friedman förespråkar att vi ska skapa ”väldig efterfrågan – galen, vild, extrem efterfrågan – på redan existerande teknologier för ren energi”.

Linder citerar Björn Lomborg som klokt svarar: ”Varför i all världen skulle vi vilja köpa väldiga mängder ineffektiv teknologi.”

Men Linder tycks också luta åt Lomborgs alternativ som istället är massiva, offentligfinansierade satsningar på FOU. Lomborg: ”Tänk tillbaka till 1950-talets tidiga datorer. Enda sättet att föräbättra dem var att göra väldiga investeringar i offentlig FOU, vilket regeringarna gjorde. Efterfrågan sköt fart först på 1980-talet, när datorkraft blev så billig att den var värd vad den kostade. I Mr Friedmans värld skulle vi alla ha varit tvungna att köpa dyra tidiga datorer på 1950-talet, vilket förstås skulle ha varit toppen för tillverkarna men katastrofalt dyrt och ha lämnat oss med en dramatiskt ineffektiv teknik.”

Men frågan är: under vilken period har datorerna utvecklats mest; 1950-1980 under de massiva forskningssatsningarnas tidevarv? Eller 1980-2008 sedan efterfrågan på marknaden blev avgörande?

Någon som har en kvalificerad gissning?

Dags att städa ut prylsamhället

allehanda_logo1Krönika, Tidningen Ångermanland, april 2008
Redan på 60-talet spådde Staffan Burenstam Linder i Den rastlösa välfärdsmänniskan att vi i framtiden skulle komma att konsumera mera prylar som slukar allt mer av vår tid. Idag har han på många sätt fått rätt. Men det behöver inte vara konsumtion i sig som är ett problem. Frågan är vad vi konsumerar. Gör livspusslet lättare att få ihop genom att konsumera mera tjänster och färre prylar.