Prussiluskan är största hotet mot familjen

Ledare i SvD.

Annonser

Befria förskolan

Morgonen började på Timbro med ett intressant seminarium om förskolan. Fredrik Johansson och Patricia Kimondo presenterade en rapport med ett antal förslag till förändringar som sedan kommenterades av en ack så fyrkantig Nalin Pekgul.

Hon visste minsann att det bästa för alla barn var att gå i förskola nära hemmet, att det var tokigt när föräldrar vill hämta barnen tidigt från dagis, att förskola i sig var otroligt viktigt för barnens utveckling och mycket mer. Och förslaget om att möjliggöra för förskolor i anslutning till föräldrarnas arbetsplats – ja, det var i själva verket en så dum tanke att den nästan inte var värd att kommentera. Hur skulle det gå om föräldern bytte jobb? Och då skulle de ju inte få träffa några barn med annan bakgrund. Tänk den vars pappa var läkare på S:t Göran och som bara skulle träffa andra läkarbarn. Pekgul glömde nog bort att det finns både städare, vaktmästare och undersköterskor på ett sjukhus också.

Fast när Anna Kinberg Batra tog upp riksdagens dagisverksamhet höll Pekgul med om att det var okej att ha barnen där ibland. Somliga är tydligen mer jämlika än andra.

Morot schmorot

(publicerat på heimdalbloggen.wordpress.com)

Moderaternas arbetsgrupp för jämställdhet menar att det ”på sikt” kan krävas öronmärkta pappamånader. Även om ”morötter är att föredra framför piskor”.

Fast i det här fallet är skillnaden mellan morot och piska bara en retorisk figur. Piskan skulle nämligen vara att tvinga föräldrar att dela föräldraledigheten lika. Det betyder förstås inte att det blir förbjudet att inte göra så, men man får då nöja sig med att betala skatt utan att få någon föräldraersättning tillbaka. Moroten å andra sidan går ut på den införda föräldrabonusen, d.v.s. de som delar lika får betala skatt, men får föräldraersättning + en liten extra bonus tillbaka.

Detta är en grad-, ingen artskillnad. Och nu vill man också göra samma sak med VAB-dagarna. Men Anti Avsan som lett jämställdhetsgruppen öppnar även för en ”indivdualisering av föräldraförsäkringen”. Det låter liberalt och fint men betyder i klarspråk: gör föräldrarna inte som moderaterna vill är man ändå beredd att ta fram piskan.

Ärligt talat, med tanke på den statistik jag bloggade om igår – att bara 50 procent av småbarnsmammorna väljer att arbeta, trots att en betydligt större andel av barnen går på dagis låter det ekonomiskt helt rimligt att det också är mammorna som tar ut de flesta VAB-dagarna. Men det finns säkert ”morötter” som kan råda bot på det också.

Vad lattemammorna inte gör

(publicerat på heimdalbloggen.wordpress.com)
Ekonomistiskt inriktade samhällsingenjörer brukar påstås att en utbyggd barnomsorg ökar arbetsutbudet. Följande diagram ur Sveriges Kommuner och Landstings rapport Välfärdsmysteriet? får mig att tvivla på det:

Andelen barn i barnomsorg/förskoleklass samt andelen småbarnsmammor i arbete

1980

1990

2004

Barn i barnomsorg/förskoleklass

43

53

73

Småbarnsmammor i arbete

51

52

50

Sedan tycker jag ju, alldeles oavsett hur det är med den saken, att föräldrar ändå ska få bestämma själva om de vill vara hemma med barnen eller inte.

(Rapporten, som handlar om kostnader och utfall i den offentliga välfärden, är för övrigt väl värd att läsas i sin helhet – inte minst för att den stoppades av SKL:s politiska ledning eftersom den inte såg höjda statsbidrag som den enda rätta vägen.)