Låt mig dela med dig

Skriver i senaste numret av Axess om AirBnB och sociala aspekter av delningsekonomin.

Sedan september har jag haft sex personer boende hemma host mig – satsar nu på att bli Superhost till januari! – och bott hos fyra personer. Först såg jag det mest som ett sätt att tjäna lite extra pengar/resa billigare. Två månader senare ser jag det nog mer som en livsstil 🙂

”Kanske kan man faktiskt hävda att detta har potential att bidra till att vi utnyttjar inte bara olika ekonomiska resurser bättre, utan också våra mänskliga resurser?”

Annonser

Fördelar med ratingsamhället

Bloggar på Arbetsmarknadsnytt om tjänster som AirBnB, Uber och TaskRabbit och hur de skapar förtroende mellan människor.

”En kanske ännu mer intressant aspekt är hur den ömsesidiga bedömningen faktiskt skapar incitament att göra något lite bättre. Jag anstränger mig mer att vara en trevlig gäst, när jag vet att det kommer att synas på min AirBnB-profil, än om jag bor ett hotell. Och jag anstränger mig mer att ha ett trevligt, välstädat hem om jag vet att någon kommer att bedöma just detta och att det påverkar min möjlighet att få fler betalande gäster.”

Kapitalism och delningsekonomin

”Så satt hon där, en nybliven trädgårdsintresserad farmor från Umeå, vid mitt frukostbord. Kvällen innan hade vi aldrig träffats. Men jag har en alldeles för stor lägenhet och hennes son en alldeles för liten. Åtminstone för att det skulle bli särskilt mycket plats över till farmor som i stället fick hyra mitt gästrum ett par nätter via sajten AirBnB.”

Skriver i Norrbottens-Kuriren om AirBnB delningsekonomin.

Skål och grattis, Liljestrand!

Jens Liljestrands klagovisa över frilanslivet ger mig en bra anledning att avsluta den långa bloggpausen.

Jag har själv haft egen firma och frilansat i fem år. Efter ett års anställning på Svenska Nyhetsbyrån (det närmaste heltidsanställning jag kommit) valde jag att inte söka den tjänst som blev ledig utan att frilansa, lite som Liljestrand som sa upp sig från ett fast jobb för att bli sin egen.

Är det synd om mig?

Det mesta här i livet har sina dåliga sidor. Liksom frilanslivet. Är det självvalt är det svårare att klaga. Tröttnar jag finns, liksom för Liljestrand, möjligheten att söka andra jobb, möjligen tråkigare sådana, men säg så här:

Arne har ett ”fast, välavlönat jobb som webbredaktör inom arbetsmiljöområdet”. Det som Liljestrand sa upp sig ifrån 2004 för att det var så ”ohyggligt tråkigt”. Ska Arne som kanske aldrig kommer att ge ut en bok på Bonniers förlag tycka synd om Liljestrand som haft lyxen att välja?

Visst kan vi diskutera den utveckling på arbetsmarknaden som innebär att allt fler har tillfälliga anställningar. Är det som Liljestrand antyder ett systemfel som alla förlorar på? Jag är inte så säker på det. Men i vilket fall har jag, som betydligt mindre framgångsrik frilansare än Hr Liljestrand, väldigt svårt att gråta med över amaronen. Istället säger jag grattis till en utmärkt avhandling, några mycket bra böcker, ett antal läsvärda artiklar – och nu fast jobb på en av Sveriges största kultursidor – ja, vad som ser ut som en framgångsrik karriär för en medelålders författare. Skål!

Tyst minut för en ek?!

Jag gillar träd, men: Helt j-a seriöst – har det hållits en minnesstund över tv-eken?! Läser planering på fb-sidan Rädda TV-eken: ”lördag 2011-11-26, 15-16 TV-eken 1 Henrik Waldenström inleder minnesstunden 2 Tyst minut 3 Tändande av ljus vid eken och blomnedläggning 4 Musikinslag – Kan någon ordna detta? Roland von Malmborg ?, Erik Winqvist ? 5 Tal – spontana talare 6 Körsång psalm – vem kontaktar Adolf Fredriks skolas kör om flyttning av tiden? 7 Avslutning”

Tyst minut?! Psalmer?! Kom igen.. landets statsminister har inte blivit skjuten, en passagerarfärja har inte förlist, ingen har dött i en diskoteksbrand eller en tsunami. Det är en ek. Ett träd. Noshörningen Nelson var löjligt, det här är ju tragiskt.