Blott Sverige svensk mjölk har

Här är en länk till min senaste krönika i Tidningen Ångermanland (m.fl.) där jag tar upp de, i mina ögon, nationalistiska övertoner som ofta hörs i debatten om mat och närodlat.

Den har väckt en del debatt och fått en replik, som inte finns på nätet, därför lägger jag upp den här:

Härom veckan reagerade hela Sverige på Jimmie Åkessons främlingsfientliga uttalanden. Maria Eriksson (ME) drog sitt ”strå” till stacken i en mycket olustig krönika på den liberala ledarsidan i TÅ 21 okt. Av någon anledning (förhoppningsvis okunnighet) kopplar hon ihop landsbygdskonsumenters vilja att köpa lokalproducerade livsmedel med en sverigedemokratisk agenda. Hennes retorik gör oss verkligt illa berörda.

ME:s arroganta ton känns som ännu ett uttryck för det självtillräckliga urbana tolkningsföreträde som på intet vis vill förstå den verklighet som landsbygdsbor befinner sig i. Vi som bor och verkar på landsbygden vet att vi måste stödja det lokala näringslivet (macken, banken, ja, alla slag av lokala företag och verksamheter), för att inte vår livsnödvändiga infrastruktur ska raseras ännu mer. En insikt vi säkert delar med alla andra så kallade periferier här i världen.

Globaliseringen är en stor omvälvning för alla. Den kommer att rymma allt av både möjligheter och prövningar. Just nu är det mjölkproducenterna som ropar på vår solidaritet, men inför detta verkar ME inte känna någon som helst ödmjukhet. Istället närmar hon sig problematiken kring den katastrofalt dåliga lönsamheten med att raljera kring begreppet ”närproducerat”. Men kampanjen ”En krona mer för mjölken” handlar inte om något annat än om en samhällsgrupps rättmätiga krav på en anständig lön för utfört arbete!

I sinom tid blir vi alla utsatta för den globala konkurrensen. Den storstadsbaserade tjänstesektorn kommer inte att vara något undantag. Även ME blir kanske så småningom utmanad av ambitiösa, välutbildade mediemänniskor från världens alla hörn som tränger sig fram med lägre löneanspråk (och kanske även med en genuinare förståelse av globaliseringen) än hon. Kommer ME att vara lika raljant när frågan gäller ”närproducerade” åsikter?

Så länge ME har jobbet kvar får hon gärna tala om för oss hur hon tänkt sig att landsbygden i våra trakter ska se ut när det familjebaserade jordbruket är nedlagt på grund av att det finns billigare produkter att köpa från näraliggande länder som Finland och Polen.
Ska landskapet hållas öppet och i så fall varför?
Vilka ska göra jobbet? Vem ska betala? Och hur?

Mari Ryberg
Petter Olsson

Tja, det är känsligt det där att ifrågasätta svenskproducerat. Särskilt om man råkar på personer som Ryberg&Olsson, som själva lever på sälja närproducerad mat (googlade jag fram). Så här svarade jag:

Självklart ska konsumenter ha rätt att köpa lokalproducerade varor. Och jag har full förståelse för att den som vill bevara service av olika slag där man bor också är beredd att betala mer för detta. Själv handlar jag ofta i min lokala butik, trots betydligt högre priser än stormarknaden, eftersom en närbutik har ett värde i sig för mig.

Det jag vänder mig emot är den retorik som går ut på att det är bättre att köpa ”svenska varor”. Det signalerar en protektionistisk inställning som är svår att motivera med rationella argument. Varför skulle svenskt alltid vara bättre än finskt, polskt eller kinesiskt? Inte ens närproducerat är ju detsamma som svenskt. Bor man i Blekinge kan polska eller danska varor vara mer närproducerade än de som kommer från Ångermanland. Och bor man i Norrbotten kan motsvarande gälla för finska varor. ”Nu ropar mjölkbönderna på vår solidaritet”, skriver Ryberg och Olsson – var går gränsen för den solidariteten? Gäller den bara svenska bönder som producerar svensk mjölk?

Vad gäller det scenario som Ryberg och Olsson målar upp, där ”ambitiösa, välutbildade” människor från världens alla länder konkurrerar även inom avancerade tjänster finns det två saker att säga. 1) Den framtiden är redan här. Ta bara alla de indier som idag arbetar inom programmering, försäljning och redovisning.

2) Detta innebär att miljontals människor i tidigare u-länder nu har möjlighet att äta sig mätta och uppnå vuxen ålder. Men mer än så, de kan skaffa sig en högre utbildning och ett säkert jobb med en trygg inkomst. Kort sagt: ett gott liv. Ja, kanske till och med uppnå en levnadsstandard där de har möjlighet att betala extra för närproducerade varor.

Den utvecklingen ser jag som en fantastisk möjlighet. Menar Ryberg och Olsson att det är ett problem?

Annonser

Dags att städa ut prylsamhället

allehanda_logo1Krönika, Tidningen Ångermanland, april 2008
Redan på 60-talet spådde Staffan Burenstam Linder i Den rastlösa välfärdsmänniskan att vi i framtiden skulle komma att konsumera mera prylar som slukar allt mer av vår tid. Idag har han på många sätt fått rätt. Men det behöver inte vara konsumtion i sig som är ett problem. Frågan är vad vi konsumerar. Gör livspusslet lättare att få ihop genom att konsumera mera tjänster och färre prylar.