Skål och grattis, Liljestrand!

Jens Liljestrands klagovisa över frilanslivet ger mig en bra anledning att avsluta den långa bloggpausen.

Jag har själv haft egen firma och frilansat i fem år. Efter ett års anställning på Svenska Nyhetsbyrån (det närmaste heltidsanställning jag kommit) valde jag att inte söka den tjänst som blev ledig utan att frilansa, lite som Liljestrand som sa upp sig från ett fast jobb för att bli sin egen.

Är det synd om mig?

Det mesta här i livet har sina dåliga sidor. Liksom frilanslivet. Är det självvalt är det svårare att klaga. Tröttnar jag finns, liksom för Liljestrand, möjligheten att söka andra jobb, möjligen tråkigare sådana, men säg så här:

Arne har ett ”fast, välavlönat jobb som webbredaktör inom arbetsmiljöområdet”. Det som Liljestrand sa upp sig ifrån 2004 för att det var så ”ohyggligt tråkigt”. Ska Arne som kanske aldrig kommer att ge ut en bok på Bonniers förlag tycka synd om Liljestrand som haft lyxen att välja?

Visst kan vi diskutera den utveckling på arbetsmarknaden som innebär att allt fler har tillfälliga anställningar. Är det som Liljestrand antyder ett systemfel som alla förlorar på? Jag är inte så säker på det. Men i vilket fall har jag, som betydligt mindre framgångsrik frilansare än Hr Liljestrand, väldigt svårt att gråta med över amaronen. Istället säger jag grattis till en utmärkt avhandling, några mycket bra böcker, ett antal läsvärda artiklar – och nu fast jobb på en av Sveriges största kultursidor – ja, vad som ser ut som en framgångsrik karriär för en medelålders författare. Skål!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s