Friskoleentreprenörer

Mera läsning: här finns den skrift om friskolor som jag gjort åt Almega och Friskolornas riksförbund. Kul, inte minst eftersom att åka runt och träffa barn, föräldrar och lärare ute i skolorna var ett av de roligaste jobb jag har gjort.

Två hörapparater, tack

I en ledare i Smålandsposten skriver jag  om en rapport från Globaliseringsrådet som pekar på möjligheterna för medicinteknik att bli en svensk exportbransch. Under förutsättning att vi i större utsträckning tillåts bli aktiva vårdkonsumenter, istället för passiva patienter. Precis som mobiltelefoner och annan ny teknik utvecklas snabbt tack vare kunder som är villiga att betala för nya, dyra modeller skulle medicintekniken bli bättre och billigare på en väl fungerande marknad.

Det är ett intressant perspektiv. Men den främsta anledningen till att vi måste våga titta på en model med sjukvårdsförsäkringar - offentligt och/eller privat finansierade – är för att möta en ökad efterfrågan på vård.

Om artikeln känns något hastigt avslutat beror det på att texten fick kapas för att få plats på sidan. Så här löd resten:

En tänkbar modell är en offentligfinansierade grundförsäkringar och privatfinansierade tilläggsförsäkringar.

Innebär då inte det att vissa inte kommer att få tillgång till mycket dyr vård? Antagligen. Men redan idag fattas beslut inom sjukvården på ekonomiska grunder. Har landstinget råd att sätta hörapparat på båda öronen eller att fortsätta en behandling med mycket kostsamma mediciner? Den typen av dilemman kommer att bli fler. Lösningen är att se till så att hörapparaterna kan bli både billigare och bättre. Och kanske mindre och snyggare. Precis som mobiltelefonerna.

Befria förskolan

Morgonen började på Timbro med ett intressant seminarium om förskolan. Fredrik Johansson och Patricia Kimondo presenterade en rapport med ett antal förslag till förändringar som sedan kommenterades av en ack så fyrkantig Nalin Pekgul.

Hon visste minsann att det bästa för alla barn var att gå i förskola nära hemmet, att det var tokigt när föräldrar vill hämta barnen tidigt från dagis, att förskola i sig var otroligt viktigt för barnens utveckling och mycket mer. Och förslaget om att möjliggöra för förskolor i anslutning till föräldrarnas arbetsplats – ja, det var i själva verket en så dum tanke att den nästan inte var värd att kommentera. Hur skulle det gå om föräldern bytte jobb? Och då skulle de ju inte få träffa några barn med annan bakgrund. Tänk den vars pappa var läkare på S:t Göran och som bara skulle träffa andra läkarbarn. Pekgul glömde nog bort att det finns både städare, vaktmästare och undersköterskor på ett sjukhus också.

Fast när Anna Kinberg Batra tog upp riksdagens dagisverksamhet höll Pekgul med om att det var okej att ha barnen där ibland. Somliga är tydligen mer jämlika än andra.

Nacka om Ylva Thörn får välja

Det är bristande valfrihet inom äldreomsorgen. Åtminstone enligt de svarande i en opinionsundersökning som Timbro låtit Novus Opinion göra. Fast det finns ju undantag:

- Det där varierar, i till exempel Nacka och Täby är ju valfriheten god, menade fackförbundet Kommunals ordförande Ylva Thörn som var inbjuden att kommentera rapporten.

Det ligger så att säga i sakens natur att två kommuner som har infört kundval inom både hemtjänst och särskilda boenden har ökat valfriheten för de äldre. Men det är förstås extra roligt att höra ordföranden för Sveriges största fackförbund lyfta fram just dessa två borgerligt styrda kommuner som goda exempel.

Hellre kontanter än kontakter

Krönika, Sundsvalls tidning, februari 2009

Kritikerna mot privata sjukvårdsförsäkringar menar att det minskar jämlikheten i vården. Men i själva verket är den svenska sjukvården redan väldigt ojämlik, till stor del beroende på långa köer vilket gör att människor väljer att utnyttja sina kontakter för att få vård snabbare. Den som har kontakter det vill säga. Den som vill ha en jämlik vård borde med andra ord oroa sig mer för köerna och kontakterna än för kontanterna.

Brödköer där. Vårdköer här.

Reportage, Magasinet Neo, 2009:1 (ej på nätet)

I ett sjukvårdssystem som skapar köer är det kontakter och den egna plånboken som styr. Läs om Anna som fick rätt vård tack vare goda kontakter. Om den svenska sjukvårdens ”underklass”. Om varför Sverige är ett av de västländer som har sämst tillgänglighet och mest ojämlik fördelning av vård. Och om vilka konsekvenser det får.

Morot schmorot

(publicerat på heimdalbloggen.wordpress.com)

Moderaternas arbetsgrupp för jämställdhet menar att det ”på sikt” kan krävas öronmärkta pappamånader. Även om ”morötter är att föredra framför piskor”.

Fast i det här fallet är skillnaden mellan morot och piska bara en retorisk figur. Piskan skulle nämligen vara att tvinga föräldrar att dela föräldraledigheten lika. Det betyder förstås inte att det blir förbjudet att inte göra så, men man får då nöja sig med att betala skatt utan att få någon föräldraersättning tillbaka. Moroten å andra sidan går ut på den införda föräldrabonusen, d.v.s. de som delar lika får betala skatt, men får föräldraersättning + en liten extra bonus tillbaka.

Detta är en grad-, ingen artskillnad. Och nu vill man också göra samma sak med VAB-dagarna. Men Anti Avsan som lett jämställdhetsgruppen öppnar även för en ”indivdualisering av föräldraförsäkringen”. Det låter liberalt och fint men betyder i klarspråk: gör föräldrarna inte som moderaterna vill är man ändå beredd att ta fram piskan.

Ärligt talat, med tanke på den statistik jag bloggade om igår – att bara 50 procent av småbarnsmammorna väljer att arbeta, trots att en betydligt större andel av barnen går på dagis låter det ekonomiskt helt rimligt att det också är mammorna som tar ut de flesta VAB-dagarna. Men det finns säkert ”morötter” som kan råda bot på det också.

Behövs det mer pengar till vården?

Ledare, Gotlands Allehanda, januari 2009

Trots mera pengar till vården blir vårddagarna färre. Får vi ut mer för  mindre? Både ja och nej. För kvaliteten i vården har samtidigt blivit bättre. Dessutom talar mycket för att vi med stigande levnadsstandard skulle vilja lägga ännu mer pengar på vårdkonsumtion. Då kan inte lösningen vara att höja skatterna. Istället är det hög tid att titta på alternativa finansieringsformer. En slutsats som också dras i en intressant rapport från Sveriges Kommuner och Landsting.

Vad lattemammorna inte gör

(publicerat på heimdalbloggen.wordpress.com)
Ekonomistiskt inriktade samhällsingenjörer brukar påstås att en utbyggd barnomsorg ökar arbetsutbudet. Följande diagram ur Sveriges Kommuner och Landstings rapport Välfärdsmysteriet? får mig att tvivla på det:

Andelen barn i barnomsorg/förskoleklass samt andelen småbarnsmammor i arbete

	1980	1990	2004
Barn i barnomsorg/förskoleklass	43	53	73
Småbarnsmammor i arbete	51	52	50

Sedan tycker jag ju, alldeles oavsett hur det är med den saken, att föräldrar ändå ska få bestämma själva om de vill vara hemma med barnen eller inte.

(Rapporten, som handlar om kostnader och utfall i den offentliga välfärden, är för övrigt väl värd att läsas i sin helhet – inte minst för att den stoppades av SKL:s politiska ledning eftersom den inte såg höjda statsbidrag som den enda rätta vägen.)

Nollvision mot klantighet

(publicerat på heimdalbloggen.wordpress.com)
Med i storleksordningen några hundra döda i trafiken per år så är den uppsatta nollvisionen ett ganska högt mål. Men Vårdförbundet är snäppet värre – de vill ha ”0-tolerans mot vårdskador”. I dagsläget ligger siffran på 105 000 per år.

Visst är det synd om den som drabbas av vårdskador. Men glöm inte att det här framför allt är en arbetsmiljöfråga:

”Som yrkesutövare ska jag ha rätt att arbeta i ett system som hindrar mina mänskliga misstag från att skada någon.”

Vårdförbundet värnar rätten att vara klantig utan att det får konsekvenser.

Hoppas jag inte åker på en blindtarmsinflammation i jul.

Uppdatering: Jag kan inte undanhålla läsarna en kommentar från en mig närstående person: ”Korporativismen när den är som sämst. Producentintresset går först. När någon ska ha dödsstraff är den bödeln som det är synd om.” Givetvis utan jämförelse i övrigt med vårdanställda.