När Ramones sökte kulturbidrag

- Hej, jag heter Joey Ramone och jag…
- Och jag heter Johnny.
- Jaha, är ni bröder?
- Öh.. va? Nej.
- Och vad heter du då?
- Dee Dee… Ramone
- … *kliar i huvudet*
- Tommy Ramone här.
- *stön* Jaha, och vad vill ni då?
- Jo, vi ville söka lite kulturbidrag.
- Åh, så trevligt. Då ska vi se här.. vi har blankett A45 och sedan ska ni fylla i varsin kulturarbetarblankett. Sedan skickar vi in dem och ja, beskedet brukar komma om ett par månader.
- Månader?! Kan vi inte få stålarna nu?
- Nej, tyvärr, hehe, riktigt så fungerar det inte. Ja, och skulle ni beviljas anslag så ska vi så småningom utvärdera och göra uppföljning.
- Ut.. – vaddå?
- Utvärdering. Ja, alltså då fyller ni i blankett TR816. Hur många besökare ni har haft, hur ofta ni spelar och så vidare. Det är för att vi ska kunna bedöma vilken nytta ni har skapat som kulturarbetare.
- …?!
- Sedan gör vi ju stickprovskontroller, förstås. Våra tjänstemän besöker de kulturinrättningar som beviljats bidrag för att kontrollera att allt sköts enligt de riktlinjer som kulturnämnden har satt upp. Det är avgörande för att vi ska kunna tillse att kulturen bidrar med mesta möjliga tillväxtpotential. Det låter kanske lite högtravande, men kulturen spelar ju en viktig demokratisk roll. Då ska vi se, vad hette nu det där stället där ni brukar framträda.. CBGBs – var det så?
- Äh, kom grabbar, vi sticker.

Självklart ska man utvärdera vad de kommunala skattepengarna går till och vilken effekt de får. Allt annat är bristande respekt för skattebetalarna och det demokratiska uppdraget. Det som däremot förvånar mig en smula är varför folk som håller på med kultur i olika former är så väldigt intresserade av att vara beroende av dessa bidrag. De vi mött fnyser åt att behöva förklara konst för utomstående – det är lite som med gudsbegreppet, säger Robert Stasinski, medförfattare till rapporten Noll koll. Bristande uppföljning av kommuners kulturverksamhet. Jag har viss förståelse för det. Jag har väldigt svårt att se Ramones eller Basquiat eller Dalí eller Hemmingway eller Charms stå och förklara för någon kommunalbyråkrat vilket syfte deras konst fyller.

Hur hade det gått om de utvärderats? Hade de ansetts samhällsnyttiga? Finns det inte en risk för att det bara är den mediokra konsten som klarar av att uppfylla de kulturella värden som går att fånga in i en blankett?

Det jag efterlyser är alltså inte färre utvärderingar. Utan lite mer punk-attityd från de s.k. kulturarbetarnas sida. Typ: ni kan ta era j…a skattepengar och stoppa upp någonstans.