En bild säger mer än tio DN-uppslag

Här råder djungelns lag ”Julia Svensson ser ett Stockholm där människorna har slutat respektera det offentliga.”

Detta apropå de döende pilträden vid Norr Mälarstrand.

Djungelns lag. Jag bodde tidigare ett stenkast från Norr Mälarstrand och ni förstår ju varför man inte kunde bo kvar där.

Svensson redogör förtjänstfullt för de olika stegen mot kaos, där civilisationen har rämnat och djungelns lag brett ut sig. Så här går det till

Storstadsborna blir ”pacificerade av cappuccino” -> borgarna säljer ut allmännyttan -> ”en hagalen individualism” sprider sig -> vi börjar bryta upp gatsten och förgifta träd -> och snart också varandra..?

(Låt mig gissa att uppföljaren på detta rafflande civilisationsdrama är ”Pilträdens revansch”. Människan sår fröet till sin egen undergång. Träden (som egentligen hela tiden har varit klokare än oss) och växterna tar över. Djungeln breder ut sig på riktigt. I slutscenen hittar de människor som rest från vår tid till framtiden ett betongskelett som sticker upp bland den frodiga växtligheten. Krönt av en söndervittrande skylt. De gröna och röda färgerna på lysrören är sedan länge blekta men det går ändå att läsa bokstäverna NK. Symbolen för den hagalna individualismen.)

Och för er som tycker att Svenssons analys var en aning förutsägbar rekommenderar jag något helt annat. Om ni inte redan har sett hans foton är det här en av världens bästa bröllopsfotografer. Kolla in några bilder i hans portfolio. Jag vet inte om det där med bröllopen är så viktigt egentligen, det hade nog kunnat vara vad som helst. Möjligen att bröllop lockar fram fler känslor hos oss än en vanlig dag på kontoret. Men väldigt oförutsägbara bilder för att vara bröllopsfoton. Faktiskt helt otroliga foton skulle jag vilja säga. I princip varenda en av dem säger mer om människan än tio uppslag i DN kultur.

Dagens ros till Amanda Schulman

Åh, jag tycker verkligen att Amanda Schulman verkar vara en bedårande person att döma av hennes blogg. Och det här tycker jag var särskilt gulligt. Kolla, hennes farmor är gammal (men ser visserligen ganska pigg och glad ut på kortet) och bor i en lägenhet vid Odenplan. Och för att hon ska slippa bo ensam efterlyser Amanda på sin blogg en trevlig tjej som vill bo gratis i farmorns lägenhet mot att hon hjälper farmorn att handla och sover hemma på nätterna. Rätt cool farmor också som är med på upplägget.

Det har säkert anordnats tusen seminarier om ”hur vi ska hantera den demografiska förändringen”, bla bla. Men ibland känns det som att det är sånt här som behövs. Små enkla handlingar av medmänsklighet. Jag tror inte att den stora frågan är hur vi ska kunna arbeta tillräckligt mycket för att försörja en ökande andel pensionärer eller vem som ska jobba på äldreboendena. Jag tror att det stora problemet är att det finns en massa äldre som sitter ensamma och kanske inte ens kan komma ut på gården för att dricka en kopp kaffe en solig sommardag som denna. Att det finns människor som är så ensamma att de kan bli liggande i timmar eller dagar om de ramlar i sin egen lägenhet. Ingen borde väl behöva ha det så?

Men vem är egentligen jag att lägga mig i

Frankfurts flygplats. Man vet att man hittat gaten mot Stockholm där det står tjugo blonda språkresetjejer. Tjugo flickor i långa brunbrända ben, tjugo flickor i converse, korta jeansshorts och långt, rakt, blont hår. Jag vill gå fram och skaka om dem varenda en och berätta att man kan välja själv. Man kan välja själv vilka kläder man vill ha, vilken frisyr. Man måste inte vara söt och gilla att shoppa och vilja jobba med mode. Man måste inte gå sam i gymnasiet och ta ett sabbatsår och resa innan man utbildar sig till ekonom. Man måste inte skaffa pojkvän och ta lån och köpa en lägenhet och träna på gym och tänka på karriären och gilla italienskt och sushi. Man måste inte gifta sig i kyrkan, få två barn med ett par års mellanrum och skaffa hus och bil och hämta-lämna på dagis och försöka fixa en vettig middag på en kvart och tänka på vikten och grilla med barnens dagispolares föräldrar och åka till medelhavet en vecka på semestern och tillbringa regniga söndagar på IKEA och skaffa studsmatta och 42”-TV och skänka 50 kr till Röda korset när det händer nåt i Afrika. Man måste inte köpa båt eller sommarhus och börja spela golf och samla på viner. Man måste väl inte?