Kan verklighetens folk vara snällt och träda fram

Martin Aagard, kulturjournalist Aftonbladet, vet vad vanligt folk ejentlien tycker. De ”åsikter Göran Hägglund avfärdar som ett elitprojekt är folkligare än hockey och hallonsaft”.

Ann-Charlotte Marteus, ledarskribent Expressen, tycker att det är Hägglund som är elitisten.

Barbro Hedwall, ledarskribent Dagens Nyheter, menar till och med att Hägglund reducerar verklighetens folk tilll köksbordspygméer och poeten Bob Hansson poängterar att även han har ett köksbord.

Och så mitt uppe i allt detta kommer hemmafrudebatten, med en Timbroanställd och en lyxhustru i spetsen.

Var det detta någon kallade ankdamm?

Debatten lär väl fortsätta någon vecka till innan tyckareliten gått vidare till nästa metadebatt. Ju fler kollegor på konkurrentsidor man kan reta upp desto bättre. Jag bjuder på följande argument som jag ännu inte hört någon använda: ”Jag har inget emot verklighetens folk, en av mina bästa vänner är faktiskt…”

Till morgondagens SVT Debatt har jag hört att Linda Skugge bjudits in för att representera verklighetens folk.

Men lyssna noga när tjôta-Kålle, f.d. Volvoanställd, får tjugo sekunder för att från bakersta raden spy ut sin KMPL(r)-galla över hur dåligt allt är i borgerlighetens Sverige (han är, i egenskap av ”mannen på gatan”, alltid med i programmet, även om han ibland är en sönderrökt, förtidspensionerad kvinna). Han är nämligen det närmaste verklighetens folk vi kommer i den här debatten. Eller åtminstone debattelitens föreställning om vanligt folk.

QED

Klimatdebatten kom tillbaka. Allt är förlåtet.